Grotthuss
"Magin är borta," sa hon och stängde dörren.
Ja, tänkte jag. Tobbe trollkarl har slutat trolla och står bakom en maläten gardin med Markoolio som inte alls är så cool längre.
"Och jag tänker inte på Tobbe"
FAN! Nähe.
Vad menar hon då?
Jag tittar på henne men förstår inte. En gång i tiden kunde jag tyda varje rörelse hon gjorde.
Borde jag svara något?
Jag tittar ut genom fönstret. En bil åker förbi. Säkert för fort.
Hon suckade. "Du fattar inte."
Tyst, det kanske kommer en bil till som kör lika fort och då kanske den första inte körde för fort utan lagligt.
En katt dricker vatten ur en vattenkanna på grannens gård.
"Jag vill nog att du går nu."
Jag fattade inte. Jag hade gett upp för länge sedan.
Det är som att måla en bild, tänker jag. Man slösar alldeles för mycket tid på detaljerna runt omkring. När man kommer till det man vill avbilda, en ko eller en katt, så har vederbörande försvunnit.
Världen är perfid. Den håller sig sällan eller aldrig till de planer jag gjort i huvet.
"Eller förresten..."
För sent. Hon var borta.
