Erik

Han kollade på klockan en extra gång.

23:59. Fortfarande.

Vad gör världen nu, tro?

I Thailand sover vissa en orolig sömn, inlindad i de smutsiga resterna som en gång var en röd skjorta.

I mexikanska golfen väller oljan ut och förvandlar dykarparadiset till en svart trögflytande dödspöl.

På Island slocknar eyjafjallajökull och flygplanen susar som vanligt.

0:00.

En ny dag.

Vad händer idag?

Ska man ta en öl med polarna?

"Tjeena Ribban, det var länge sedan, slå dig ner, ta en öl, jag bjuder."

Han såg med avsmak hur hela kvällen skulle gå åt till att snacka skvaller och gamla minnen.

Han hade ju inga minnen.

Det finns inget "då".

Det finns inget "imorn"

Det finns bara ett nu.

Han visste direkt - det var sista gången vi skulle prata med varandra.

Varför sa han inte det?

Kan han inte bara vara ärlig?

"Kan du inte bara säga det? Va?"

Lägenhetens tystnad ekade i huvet på honom.

Okej, du fick min hjälp, du sa att du skulle hjälpa mig, men nu skiter du i allt du lovat.

Äh. Orka bry sig.

Tankarna flöt iväg. Ofrivilligt till K.

"Men kan vi inte ses då?"

Handen vilade på ritblocket där skisser av frukter, röda stugor och hundar fanns i en enda stor röra.

"Du är ju bra på att måla, kan du inte måla något åt mig?"

Blocket blev en skrynklig hög och landade i papperskorgen.

"Ljug inte. Jag kan inte rita."

Ibland är det intressant att titta på ett träd i vårvinden.