Mystik och lyriska dikter
"Ja men vi hörs," sa han och lade på luren.
Han visste direkt - det var sista gången vi skulle prata med varandra.
Varför sa han inte det?
Kan han inte bara vara ärlig?
"Kan du inte bara säga det? Va?"
Lägenhetens tystnad ekade i huvet på honom.
Okej, du fick min hjälp, du sa att du skulle hjälpa mig, men nu skiter du i allt du lovat.
Äh. Orka bry sig.
Tankarna flöt iväg. Ofrivilligt till K.
"Men kan vi inte ses då?"
Handen vilade på ritblocket där skisser av frukter, röda stugor och hundar fanns i en enda stor röra.
"Du är ju bra på att måla, kan du inte måla något åt mig?"
Blocket blev en skrynklig hög och landade i papperskorgen.
"Ljug inte. Jag kan inte rita."
Ibland är det intressant att titta på ett träd i vårvinden.
Kommentarer
Postat av: johanna
åh. jag vill inte låta jättetöntig men denna bloggen gjorde min dag! tack.
Trackback
