Trälim
Återigen satt korken åt hårt. Hade den rostat?
Ute vid busshållplatsen stod folk i vårjackor och frös.
Nej, det gäller bara att ta i. Farsan brukade snacka om att det krävs "män med mustasch".
Vilket jävla trams.
När han hällde upp såg det ut som vatten.
Kampen med blickarna började, överarbetades, omarbetades, omkullkastades för att sedan jämnas ut.
Första klunken är alltid värst.
42%. Fy satan.
Hur hade det blivit så? Hur hade han blivit så? Pusselbitarna föll inte på plats. När man tittar på teve så fattar man alltid snabbare än just dom på teve. Men i det verkliga livet tänker man trögt. Som dom i teven.
Värmen spred sig neråt, genom strupen och ner i magen. En sexa, en tolva, två deciliter.
Mannen i spegeln hade plötsligt inget spretigt hår, inga finnar.
Hyn hade blivit slät, håret rakt.
Människorna vid busshållplatsen frös fortfarande. De hade blivit fler.
En sexa till. Man är ju ledig imorn.
Förr tänkte han alltid med fasa på den bakfylla som skulle komma dagen efter.
Inte nu.
Man blir bara bakis när man vaknar, hörde han sig säga. Det lät fint, som en låt.
Bara om man vaknar, bara om, baRA OM BARA OMMM!
Han skrek så han fick träsmak i munnen.
Om om om.
Vem fan bryr sig om morgondagen. Det finns inget då. Bara ett nu.
Han misslyckades med att sätta korken på flaskan igen. Vodkan rann ut på tidningen.
Busshållplatsen var tömd.
Mannen försökte fokusera på på vodkan som sakta banade sin väg mot skrivbordets kant, ner på mattan.
Men blicken flackade och ville inte binda sig till något.
Mannen är jag.
Kommentarer
Postat av: tula
tycker verkligen om att läsa din blogg, råkade ramla in på den för flera månader sen, du skriver riktigt bra :)
Postat av: tula. igen.
tycker du kan uppdatera oftare... hahah, :O
Trackback
