Erik

Sakta började han fundera på hur kvällen skulle sluta. Det var ingen direkt tanke. Men sakta men säkert gled tankarna iväg till samma onda punkt, samma smärtsamma Bulls Eye.

K.

"Okej," tänkte han. "Okej är ett bra ord. Om hon frågar hur jag mår så mår jag okej.

Helt okej."

"Vem är jag egentligen? Vem är personen som ska gå ner till puben och prata ut?"

Jag måste ju veta vem jag är innan jag kan ta reda på vem du är.

"Sluta prata goja," hörde han sig själv säga. "Dina pilar träffar aldrig Bulls Eye, dom träffar ju knappt tavlan. Precis som dina ord."

Det brände till i munnen.

Alltid detta skitsnack. Varför just ikväll, varför just nu?

Fyfan vad vidrigt.

Jag kan komma lite för sent, jag har alltid vart i tid. Hon däremot kommer ändå aldrig i tid. "Bra, då kan jag komma ännu senare."

Han kände klumpen i magen. Det var tårar som föll från hans ögon, även om han beskrev det annorlunda, när han erkände det otillräckliga. Den egna oförmågan.

Jag är inte ledsen. Jag visste hela tiden att det skulle ta slut, och jag bryr mig inte.

Andra klunken är inte lika illa.

Glaset tömdes. Han blev varm, skön.

Jag kommer aldrig iväg, tänkte han.

Han låg under bordet när smset kom fram.

"Skulle vi spela lite darts eller vill du bara prata?

Är du på G snart, btw?"